Sida:Efterlemnade dikter.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En dödsmask.

(Per Murén.)


Jag hör ett namn . . . Hans alltså dessa dragen?
Dödsmasken, säges mig, helt nyss är tagen.
            Han, alltså han!
Hans ögonlock förgängelsen har slutit;
kring ännet gipsen till en mask sig gjutit,
            som döden sann.

Förgängelse, de fattigas som rikas,
förgängelse är texten som predikas
            af dessa drag.
Förgängelse, mig tycks, den hviskar munnen;
den starkaste skall varda öfvervunnen,
            är alltings lag.