Hoppa till innehållet

Sida:Efterlemnade dikter.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Vid Gustaf Staaff’s graf.


När en faders stämma talat
invid sonens bår,
borde andras saknad tala
blott ur ögats tår;
men en blomma dock jag ville
lägga där invid
och från vänner öfver minnet
lysa ett »Guds frid!»

Inga stolta framtidsdrömmar
gäckades väl nu;