21
och man ser deras erkänsla mot de förra och begär att hämnas de sednare. Af dessa motsatta egenskaper 1089 Afrikanerne sig anledning att tro Elefanten äga 2a:ne bjer- tan, det ena för ädelmodet, hvaraf han var en. sinnebild i fornåldern, det andra för bämdgirigheten och vreden. Liksom han hos Egyptierna tjente till sinnebild för plöt- slig räddhåga , derföre att ban grumlade vatten förr än han såg deri; man föregaf att han fruktade se sin egen bild. Med uppmärksamhet afhör han sin husbondes be- fallningar och tecken, misstager sig icke och verkställer dem utan förhastande. Cicero sade om dem: «klokare djur finnes icke.» — Kornacken sitter på halsen der bästa stället är, emedan djurets vaggande och tunga gång ska- kar mera den, som sitter på ryggen; töm eller betsel ber höfves icke, utan äro blotta ord ofta tillräckliga, i synner- het om Elefanten är väl bekant med sin Kornack; när så fordras sticker han djuret på öronen, hufvudet eller sna- beln med en krokig jernspets, fästad i ändan på en käpp. Rustade till krig, buro de på ryggen ett litet hus, som rymde 4 eller 6 personer, väpnade med den tidens bruk- liga och icke bullersamma skjutgevär. Men sedan krutet uppfans, kunna ej Elefanter mera i arméer uppståällas emedan de svårligen vänja sig vid eld, smällar och hastigt påkommande dunder. De förnäma färdas "ännu på Ele- Fanter i Indien, och nyttja "dem till resor, jagt 'm.; m. Konungen i Pegu låter beslå försvarständerna med dyrbara metaller, måla snabeln, ansigtet och öronen, samt hänga. ädla stenar, bjällror och dylikt på dem, som åtfölja ho- nom vid spatserfarter eller äro närvarande vid de audienser som han ger. Elefanten tycker om barn; han synes älska ståt och prydnaden af en grann drägt, men högfärdas icke deröfver och blir ej ostyrig, utan lika undergilven sin Kornack ; en omständighet säger Buffon, hvilken borde öfvertyga Indianerna, som tro- själavantlringen, att ingen Mensklig själ bor i Elefanten. Man betjenar sig af den, alt draga svåra tyngder; han spännes för vagnar, drar kanoner öfver berg, stora Re vid skeppsvarfven, dyfter ansenliga tyngder, behöfver sällan hvila och gör allt detta utan motsträfvighet, endast han ej misshandlas visas och honom visas erkänsla för sin goda vilja samt att han får hvad han lofvar; för en butelj arrack > som visas honom, gör han allt hvad hän kan, men bedrar man honom, bjuder han till att hämnas. Han skall kunna göra
