30
Förklaring öfver Tabellerna.
Tab. I. Figuren är gjord efter den Elefanthane af Indiska arten, som här i Stockholm nu visas af ägaren Herr Gautier ifrån Frankrike.
Efter hans uppgifter är denna kommen ifrån Ceylon, såsom ung köpt i London och har på en tid af 6 år, genomrest Tyskland, Preussen och Polen, tillbragt en vinter i Moskow och den derpå följande i Pettersburg, hvarifrån han genom Finland och Åbo, sjövägen kom hit sistleden höst. Han föres i en egen dertill inrättad stark vagn, som drages af 6-8 par hästar. Han lider af kölden, ehuru rummet, der han med en kedja och rem om foten, förvaras, eldas och hålles varmt. Af det tvungna lefnadssättet under resan, stillaståendet, klimatet och andra omständigheter, är han styf i lederna, har tvungen ställning och hvilar mest på remmar, som gå under buken och äro fästade upp i väggarna på sidorna om djuret; ägaren tror dock, att han vid en varmare årstid, återfår mera liflighet och en ledigare ställning. Han äter bröd, potates, rötter och groft hö m. m., dricker vatten, bränvin, dricka och vin, samt verkställer de för Elefanter vanliga förrättningar. En dag förtärde han 1½ tunna morötter och hade ätit mera deraf, om man gifvit honom. Man torde kunna räkna hans ålder sill 8-10 år. Snabeln är från undra käkens spets till ändan 2¼ aln lång, då den är utsträckt, och i omkrets vid basen 1½, samt vid slutet ½ aln. Synliga delen af Försvarständerna är 1 aln. Afståndet emellan Ögonen är 1 aln 3 tum; emellan Öroner öfver pannan, 2 alnar 4 tum. Öronens bredd och längd är lika, nemligen ¾ aln då måttet tages till längsta flikarna. Djurets höjd öfver bogarna, 4 alnar, eller 8 fot, och tjockleken ikring bröstet och bogbladen, 6 alnar. Höjden öfver ländkorset kunde för djurets nuvarande ställning skull, ej bestämmas, men är förmodligen såsom vanligt, lägre än öfver bogarna. Längden, från halsens fäste vid hufvudet, långs åt ryggen till svansens bas, är 6 alnar. Svansen är 2 alnar 2 tum lång och vid basen 1 aln i omkrets samt midtpå ¼ aln. Fötterna ha hvardera 5 naglar; dessa brista sönder då och då och utbreda sig småningom, så att en och annan antingen affaller eller måste bortskäras; de likna ej klöfvar hos idislande djur, och ej heller fullkomligt hästens hofvar, dock äro de till sin massa och täthet likare de sed-
