160
»Visst gjorde jag det, men det kunde icke undvikas. Det blåste dock bra då, och vinden låg utåt. Det är inte troligt, att skottet hördes långt på själva platån. Apropå, vad skola vi kalla platsen? Det tillkommer väl oss att ge den namn?»
Flera förslag — mer och mindre lyckade — framställdes, men Challengers vann gehör.
»Den kan inte kallas på mer än ett sätt», sade han »Den måste bära sin upptäckares namn. Det är Maple Whites land.»
Och Maple Whites land fick den heta — så kallas den på den karta jag fått i uppdrag att rita och så kommer den nog också att benämnas i framtidens atlas.
Ett fredligt inträngande i Maple Whites land var den uppgift som förelåg oss. Vi hade våra egna ögons bevis på att platsen var bebodd av några okända varelser och Maple Whites skissbok vittnade om, att än hemskare och farligare odjur torde finnas där. Att landet även var bebott av människor och dessa av en illvillig natur, därpå tydde det på bamburören spetsade skelettet, som omöjligt kunnat komma dit om det icke fallit ovanifrån. Som vi utan möjlighet till flykt hänvisats till ett sådant land, var vår belägenhet synbarligen full av faror och förståndet manade oss att skriva under alla de försiktighetsmått lord Roxton på grund av sin erfarenhet hade att föreslå. Omöjligt var det i alla fall för oss att stanna i utkanten av denna hemlighetsfulla värld, då vi alla ända in i själen darrade av otålighet att rycka framåt och avvinna den dess innersta väsen.
Vi blockerade följaktligen ingången till vårt för-
