276
spänning repet tålde, ehuru någon sådan icke tycktes existera för den fördömda gasens lyftkraft. Det smällde till och vi lågo i en hög på marken, omvärvda av repslingor. Då vi till sist lyckats komma på fötter, sågo vi högt uppe i den blå luften en mörk fläck, där basaltklumpen steg i rymden.
»Härligt!» utbrast den oförfärade Challenger och gned sin illa åtgångna arm. »En särdeles grundlig och tillfredsställande demonstration! Jag hade ej kunnat tänka mig en sådan framgång. Jag lovar er, mina herrar, att jag inom en vecka skall ha en annan ballong färdig och att ni kunna räkna på att lugnt och tryggt tillryggalägga första avdelningen av den förestående hemresan.»
Hittills har jag successivt skildrat tilldragelserna, allteftersom de inträffat. Nu avslutar jag min berättelse i det gamla lägret där Zambo väntat så länge. Alla våra svårigheter och faror ligga bakom oss som en dröm, däruppe på de stora rödaktiga klipporna, som resa sig över våra huvud. Vi ha utan att taga skada kommit hit ned, ehuru på ett sätt som vi ej väntat, och allt står väl till. Om sex veckor eller två månader skola vi vara i London och det är möjligt, att detta brev ej kommer er till handa mycket förr än vi själva hinna fram. Redan klappa våra hjärtan av längtan och våra tankar ila i förväg till den stora staden, som är oss så kär. Och dock — vilka äventyr vänta oss väl där, hur skall vår berättelse där bliva mottagen? Instinkten säger mig, att våra erfarenheters sista kapitel kanhända blir det allra mest spännande och händelserika.
Det var på aftonen den dag då vi haft vårt farliga
