Ordföranden: »Jag fruktar att jag inte kan inlåta mig på personliga förhållanden. Fortsätt.»
Det var delvis svårt att uppfatta vad dr Illingworth sade, ty det väckte stark opposition från de forskningsresandes vänner. Försök gjordes till och med att rycka ned talaren. Som han var ofantligt storväxt och hade en ljudlig stämma, behärskade han likväl tumultet och lyckades avsluta sitt tal. Från första stunden var det uppenbart, att han hade många vänner och meningsfränder i salen, ehuru de utgjorde mindretalet av åhörareskaran i dess helhet. Större delen av allmänheten kunde anses intaga en ställning av vaken neutralitet.
Dr Illingworth inledde sina anmärkningar med att uttala sin höga uppskattning av så väl professor Challengers som professor Summerlees vetenskapliga verksamhet. Han beklagade på det högsta, att man velat se någon personlig ovilja i hans invändningar, ty de dikterades uteslutande av hans nit för den vetenskapliga sanningen. Hans ställning var faktiskt alldeles densamma som professor Summerlee intagit vid det sista mötet. Vid detta möte hade professor Challenger gjort några påståenden, vilkas halt ifrågasatts av hans kollega, Nu framträdde samma kollega med samma påståenden och väntade att ingen skulle bestrida dem. Var detta förnuftigt? — (»Ja, Nej», och ett långt avbrott, varunder pressens ombud från sin bänk hörde professor Challenger bedja ordföranden om tillåtelse att kasta ut dr Illingworth.) — För ett år sedan var det en man som sade vissa saker. Nu var det fyra som sade andra och än mera häpnadsväckande saker. Skulle detta utgöra ett slut-
