Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

SJÄTTE KAPITLET.
»JAG VAR ETT HERRENS GISSEL.»

LORD JOHN ROXTON och jag vände tillsammans av åt Vigo Street och trädde in under det beryktade aristokratiska kråknästets dunkla portal. Vid slutet av en lång, halvmörk korridor sköt min nye bekant upp en dörr och vred på en elektrisk skruv. En mängd lampor, som lyste genom kulörta slöjor, badade hela det stora rummet framför oss i en färgrik strålglans. Då jag stod där i dörröppningen och såg mig omkring, fick jag ett intryck av utomordentlig komfort och elegans i förening med manlighet och kraft. Överallt var det en blandning av rikemannens lyx och smak med ungkarlens vårdslöshet och brist på ordning. Dyrbara hudar och mångfärgade mattor från någon orientalisk basar lågo spridda på golvet. Målningar och kopparstick, vilkas stora värde och sällsynthet till och med mina oövade ögon kunde upptäcka, hängde tätt på väggarna, Skisser av boxare, balettflickor och rashästar växlade om med en sensuell Fragonard, en martialisk Girardet och en drömlik Turner. Men bland dessa prydnader av varjehanda slag förekommo troféer, som kraftigt påminde