Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

88

jakt på djur som liknar drömmen efter en hummersupé är en splitter ny sensation.» Han skrattade så han hoppade vid tanken därpå.

Kanhända har jag uppehållit mig alldeles för länge vid denna nya bekantskap, men han skall ju bli min kamrat mången god dag och därför har jag sökt beskriva honom sådan han var då jag först träffade honom, sökt skildra hans egendomliga personlighet och hans lustiga sätt att tala och tänka. Det var endast nödvändigheten att få in en redogörelse för mötet som till sist tvingade mig att lämna honom. Då jag gick, satt han i det i rosenrött skimrande rummet och oljade låset på sin älsklingsbössa under det han alltjämt småskrattade vid tanken på de äventyr som väntade oss. Jag hade fullkomligt klart för mig, att om faror väntade oss, hade jag inte i hela England kunnat finna ett kallare huvud och en modigare själ att dela dem med.

Ehuru trött efter dagens underbara händelser, satt jag den natten länge uppe tillsammans med Mc Ardle, nyhetsredaktören, och förklarade för honom hela situationen, vilken han ansåg vara viktig nog att följande morgon underställa chefen, sir George Beaumont. Det blev överenskommet, att jag skulle hemsända utförliga redogörelser för mina äventyr i form av en rad brev till Mc Ardle och att dessa brev antingen successivt skulle införas i Daily Gazette eller gömmas och längre fram publiceras, beroende på Professor Challengers önskan, ty vi visste ju inte än vilka villkor han komme att bifoga de föreskrifter, som skulle leda oss till det okända landet, Till svar på en förfrågan per telefon fingo vi ingenting annat