där bodde ock de flesta grosshandlarne. Ordet »Skeppsbrofröken» var på den tiden, då benämningen fröken tillkom endast adelsdöttrar, den halft skämtsamma beteckningen för unga fruntimmer af de förmögna Stockholmsköpmännens klass.
Väster- och Österlånggatorna hafva ej ökats i längd eller bredd; men de äro gladare och ljusare genom husens större prydlighet och, särskildt under den mörka årstiden, strålande genom de talrika butikerna. Benikebrinken vid Österlånggatan var förr högst otreflig, såsom teckningen utvisar. I gafvelfönstret på det lilla huset var en bagarbod. I de flesta bagarbodar gick man ej in, då man skulle köpa bröd, utan i fönstret fanns en lucka af järnbleck med inpressad afbild af en kringla; man knackade på luckan med sin slant, och brödet utstacks genom luckan.
Karl 13:s torg hade ännu kvar sina präktiga lindalléer, återstoden af den forna Kungsträdgården, hvars lysande tid tillhör Gustaf 3:s regering och som skildras i Fredmans Epistel: »Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind!» Men också endast alléerna voro kvar; resten var en naken sandplan omkring Karl
