Hoppa till innehållet

Sida:En gammal stockholmares hågkomster från stad och skola.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

eller taga vatten från närmaste brunnar, hvilket dock ogärna sågs af de om dugligt dricksvatten redan starkt konkurrerande tjänsteflickorna. Bland de många gagneliga verk, som skapat det nya Stockholm, är dess vattenledning ett af de främsta, kanske det främsta. Den bröt snuskets herravälde.


Klosettfrågan – sauf votre respect, Madame – var då en mycket illa besvarad fråga. Arbetet sköttes af män och kvinnor, som två och två buro träkärlen på stång. Deras nattliga besök var alltid motsedt med oro. Ringklockor vid portarna funnos ej, endast portklappar. Först bultades med klappen, och då ej genast ett ljus syntes i ett fönster eller ljudet af dörrar, som öppnades, eller springande i trapporna förnams af de bultande, togo dessa till stången och dundrade därmed på porten. Alla invånare i huset och i de kringliggande väcktes. I många hus lågo klosetterna på vinden; det var fallet särskildt i staden inom broarna. Då skulle de tjänstförrättande forsla sin börda utför trapporna, och olyckor inträffade. Och så det högröstade talet, råheterna och svordomarna i den tysta natten. Att möta ett sådant par på gatan var vidrigt, stundom icke utan fara för den, som ej fullständigt behärskade sig. Var det slädföre, hade hvart par två tunnor att forsla på kälke. I utförsbackarna, i synnerhet på Södermalm, ställde sig karlen bak på medarna, och så körde detta fruktansvärda åkande artilleri utför de branta sluttningarna. Kvinnan kom vandrande efter. Icke sällsynt, att i någon af de

21