Mitt slutomdöme, i största blygsamhet uttaladt, är: vår tids ungdom får för lifvet bättre afsedda kunskaper, än vi fingo. Detta, hvad vetandet beträffar. Hvad sedligheten hos ungdomen förr och nu angår, antar jag, att den i det hela taget är sig lik. Jag har hört icke docerande människor stilla och allvarligt yttra den öfvertygelsen, att allting nu är sämre, kunskaper och seder. Jag kan förstå, huru man kommer till denna öfvertygelse, men jag kan ej dela den. Dock, inga illusioner! Hvad Laertes anser sig böra säga sin syster Ofelia beträffande prins Hamlet, det gäller om alla tiders ungdom och sättet att den behandla:
»Var aktsam!
Den bästa säkerhet i fruktan bor,
ty ungdomsblod är värre, än man tror.»
Och den, som icke längre är ung, har daglig
anledning att för sig upprepa Göthes ord:
»Hör’ auf doch mit Weisheit zu prahlen, zu prangen,
Bescheidenheit würde dir löblicher stehn;
Kaum hast du die Fehler der Jugend begangen,
So musst du die Fehler des Alters begehn.»
⁎
Det första intryck af naturens skönhet, som jag
minnes, går tillbaka till sex eller sju års ålder. Jag
satt en klar vårafton vid öppet fönster och såg öfver
Mälaren förbi Strömsborg till Norrmalm och
Kungsholmen. Klockan ringde 7 i Klara. Tornet och
