Mina föräldrars bostad utgjordes af två rum åt
gatan och ett par andra med kök åt gården, tämligen
mörkt åt den smala gatan, men ganska ljust åt den
lilla gården, och likväl måste dagern där bana sig väg
genom små, blyinfattade rutor. Af de två rummen
åt gatan uthyrdes det ena, och än fanns där en
perukmakare, än en »kunglig sekter», än en löjtnant.
Jag erinrar mig mycket väl där en löjtnant
Ouchterlony. Både kunglige sekreterare och officerare kunde
på den tiden bo vid Västerlånggatan.
Det andra rummet åt gatan användes af familjen själf, hvilken bestod af blott tre personer, och det rummet ansågs både som sängkammare och hälgdagsrum samt var prydligt utstyrdt med mahognimöbler i empirestil, hvilken ännu på den tiden var allena rådande. Där fanns också ett i klädstånd köpt oljeporträtt af Karl Johan.
Framför hvart och ett af de två fönstren stod en låg »estrad», kallad fönsterpall, med två taburetter, på hvilka man tog plats, då man ville se ned på gatan.
Hvardagsrummets möblering utgjordes af hvitmålade eller s. k. pärlfärgade stolar från sjuttonhundratalet med lädersits samt en lika utrustad soffa, en hvitmålad skänk och ett stort, hvitt fällbord. I vrån vid den grönglaserade kakelugnen stod en högrest Moraklocka, som med osviklig noggrannhet angaf tiden och drogs upp hvarje lördag.
I fönstret vid de små, blyinfattade rutorna öfver den trånga gården trifdes godt geranium och reseda med flera växter i små lerkrukor.
Möblerna stodo i god ordning uppradade längs
