PÅ GYMNASIUM.
Att »komma upp» på gymnasium ansågs på den tiden som ett viktigt steg på lärdomsbanan, ehuru det icke motsvarade något högre än att flyttas upp i nedre sjätte i de nuvarande läroverken. Då var det nästan lika stort afstånd mellan skolan och gymnasium som mellan detta och universitetet.
Det var också med klappande hjärta som jag gaf mig i väg för att undergå inträdesexamen och allra först aflägga det latinska skrifprofvet. Vägen förde öfver Riddarholmsbron, den gamla vackra, icke den nya »ämbetsmannabanan», förbi Geijerska huset med Hörbergska boktryckeriet och krogen »Silfverskåpet» — allt nu för länge sedan försvunnet. Man sneddade om hörnet förbi kyrkans södra sida samt trädde in i den hvälfda förstugan, där gymnasiets särskilda »Bakelse-Jeana» sålde sexstyfversäpplen samt dylika läckerheter och lutade sina korgar mot den gamla, med latinsk inskrift prunkande, stenen från forna kyrkoherdehusets tid.
Latinskrifningen och den öfriga examen affärdades lyckligt, men därmed voro pröfningarna icke fullbordade, de som utfördes icke af lärarne utan af de äldre kamraterna i de tre öfre afdelningarna.
