oordningar. Till lycka för denne lärjunges goda
namn och rykte på gymnasium räckte Spongbergs
vikariat där icke längre än en termin.
⁎
Vårterminen 1841 sköttes undervisningen i latinet af gymnasiiadjunkten Jonas (Jöns) Ludvig Asping, också ett stort original, som under nämnda termin icke stod på synnerligt god fot med lärjungarne. Ett par gånger urartade det till obehagliga uppträden som gjordes till föremål för lärarekollegium. Asping vardt dock sedan en af de mest omtyckte lärarne och förtjänade det obestridligen för sitt verkligen älskvärda, om ock något pedantiska väsen. Han höll sig, från höstterminen 1841, till sitt hufvudämne, som var historia och geografi, och befordrades snart till lektor.
Under de sista åren af sin lefnad visade han sig mera lefnadsfrisk än någonsin förut och deltog gärna i glada vänners lag samt höll stundom ut på operakällaren långt in på natten. Han afled 1864. Enberg gick ur tiden 1865, och Lundstedt 1859.
Från och med hösten 1841 öfvertogs undervisningen i latinet af den då unge universitets-docenten Gustaf Reinhold Rabe, hvilken redan vid tjuguåtta års ålder visade sig lika utmärkt i sitt ämne som förträfflig ungdomsledare i allmänhet. Han vann också genast lärjungarnas aktning och tillgifvenhet samt sedan äfven deras tacksamhet. I nära tre årtionden verkade han som lektor i latinet och var därunder i många år äfven rektor. Han afled 1870.
