sluta sig till de nya, ideella rörelser hvilka, såsom
här ofvan omnämnts, uppstått inom universitetslifvet
eller om de skulle kanske återgå till de gamla
förströelserna och inlåta sig i slagsmål med smeden
Hjorts gesäller vid Dragarbrunnsgatan, måhända, i bästa
fall, tillbringa sina aftnar med att vid punschglaset
hos Åkerstens höra på Johan Nyboms tal på vers och
prosa mot våra arffiender ryssarne. En skald var
Nybom. Det är obestridligt, men ej var hans
sällskap just det bästa man kunde välja.
Spel förekom i vissa studentkretsar, men högst sällan i någon större utsträckning eller af vådligare beskaffenhet. Någon gång hörde man talas om en »slagning», då olika föremål spelades bort, till och med en liten häst. De som deltogo i sådana slagningar räknades dock aldrig till de stadigare studenterna.
⁎
Emellertid gick man hvarje vår, äfven då första maj firats så grundligt som 1845 och då man höll på med förberedelserna till Köbenhavnsfärden, också i hvardagslag ut till »Hofvet», såvida man ej stannade på ångbåten vid Islandsbron och sexade hos fru Roos, kaptenens fru, hvilken var högt aktad af studenterna, något som nog också var fallet med kaptenen själf.
Kägelslagning, i synnerhet på Fördärfvet och Hofvet, var nästan den enda idrott som på den tiden idkades. Ett par kägelresande ynglingar, till det yttre närmast liknande stockholmska »hamnbusar», voro städse till hands. De benämndes Gasslander och
