MARSDAGARNE I STOCKHOLM 1848.
I början af mars 1848 lefde Stockholm i lugn och ro, och man visste icke annat heller om tillståndet i den öfriga världen. Rörelserna i Italien och några förebud till omhvälfningar annorstädes gaf man icke mycket akt på. Vår representationsreform låg oss mest om hjärtat, men därom afhandlade vi i allsköns stillhet.
Söndagen den 27 februari hade det nya sällskapet Reformvännerna haft ett af femtio eller sextio personer besökt möte under ordförandeskap af kammarherren C. J. Hallenborg (far till ryttmästaren, den framstående ledamoten af Första Kammaren), och där dryftades frågan helt hyggligt mellan professor Thomander, kryddkramhandlaren Brink, baronerna A. Hermelin och A. C. Raab, borgmästaren i Västerås Ekholm, bondeståndets talman Hans Jansson, den kände riddarhusledamoten P. R. Tersmeden, L. J. Hierta, W. F. Dalman m. fl.
Från Paris hade man icke hört något synnerligt märkvärdigt. Konung Ludvig Philip hade varit illamående strax på nyåret, och då hade treprocentsräntan fallit något, men så hade både kungen och räntan kryat till sig. Äfven i Frankrike önskade
