af Regeringsgatan och Lästmakargränd. Han vistades
dock långa tider på Säfstaholm, hos excellensen grefve
Gustaf Trolle Bonde, den blinde, men likväl lifligt
konstälskande mecenaten. I Stockholm bodde Wallander i ett
numera försvunnet trähus vid Norra Smedjegatan. Några
år därefter återsåg jag honom i Düsseldorf.
I n:o 19 Västra Trädgårdsgatan hade Nils Andersson sin atelier, där han var flitigt sysselsatt med genre-, djur- och landskapsstycken, hvilka då för tiden vanligtvis målades inom fyra väggar efter en eller annan skiss, tagen i fria luften. Den som var mera stadd på rörlig fot var Gustaf Carleman, »notarien», numera en af de få kvarlefvande af 1850-talets Stockholmsmålare.
En annan af de då lefvande var Kilian Zoli, ett original som tycktes ha fastnat vid Svartmangatan och icke ville resa ut och studera, emedan han fruktade, såsom han sade, att förlora sin originalitet. Han hade likväl, några år före Svartmangats-tiden, gjort en konstvandring genom flera svenska landskap och hämtat ämnen till taflor samt äfven någon tid studerat vid Köbenhavns konstakademi. Slutligen for han, med fara för originaliteten, till Düsseldorf, men kom tillbaka efter ett år, besökte därpå ännu en gång och för ännu kortare tid nämnda konstnärsstad, hvarefter han gjorde en ny tur inom fosterlandet och afled i Halland mot slutet af 1860, ett par och fyrtio år gammal.
Då och då kom en påminnelse om de få svenska konstnärer, som vistades utomlands, bland andra Blommér, hvilken hade arbetat i Paris, men från 1850 uppehöll sig i Italien, hvarifrån han någon
