hon sig med Isidor Dannström, men afled redan
1854, endast trettiotvå år.
Då Betty Boye sjöng Nancys parti, utförde Olle Strandberg Lionels, och i Plumketts uppträdde Rudolf Wallin, redan från sina studentår känd som god sångare. Han sjöng också Leporello i Don Juan, i hvilken opera donna Annas parti en tid innehades af Julie Berwald, under det don Octavio utfördes af Günther samt Elvira af mamsell Michal. En liflig och lyckad Zerlina var mamsell Fundin. Af denna uppsättning lefde ännu 1903 Julius Günther och Vilhelmina Fundin, värdefulla minnen från vår operas kanske lyckligaste tid. Samtidigt med dem uppträdde en ung förträfflig sångerska, Elma Ström, som sjöng Agatha, Alice, Lucie, Valentine m. fl. stora partier, men förlorade sin röst genom öfveransträngning, lämnade teatern och gifte sig med landskapsmålaren Tore Billing.
På den tiden uppträdde också med stor framgång Carl Jakob Johan Uddman, hvilken väckte uppseende för sin ovanliga korpulens, men vann bifall för sin förträffliga sång och onekligen var inom sitt område, buffasångare, en af våra värdefullaste konstnärer, att ej säga det han intog andra rummet, så vida man skall erkänna Lars Kinmanson såsom innehafvare af det första. Uddman var också omtyckt sällskapsbroder, hvilken t. ex. i Konstnärsgillet i hög grad bidrog till glädjen. En stor njutning var att på gillets »nachspiel» lyssna till Uddmans föredrag af t. ex. »Fjäriln vingad syns på Haga», hvilken känsliga Bellmanssång han utförde på ett högst intagande, till och med gripande sätt, långt ifrån det
