som den finare sällskapsvärlden i hufvudstaden, till
hvilket allt jag ifrigt lyssnade. De taflor jag målade
för mig själf på grund af gamle doktorns teckningar
voro i hög grad färgrika och stå ännu för min fantasi.
Krey hade varit gift med en dotter till assessor Olin och dennes hustru, den berömda operasångerskan Elisabeth Lillström, hvilket äktenskap hade ingåtts 1808 och upplöstes fem år därefter genom fru Carolina Charlotta Kreys 1813 inträffade död. Sedan dottern år 1830 gift sig med dåvarande vice advokatfiskalen i Svea hofrätt, den sedan olyckligt ryktbare underståthållararen C. F. Ungberg, lefde gamle lifmedikus ensam i våningen tre trappor upp, men fann nöje i att komma ned till skräddarfamiljen, prata bort en stund och läsa tidningarna.
Efter att, oaflåtligt bolmande på sin sura tobakspipa, ha slukat bladens innehåll med annonser och allt, utropade han alltid: »Ja, det var ingenting i bladena!» Han lefde ytterst sparsamt och köpte aldrig någon tidning, men var en vänlig gammal herre, som alltid hade något af intresse att berätta från sina verksamhetsår. Då jag började läsa latin, skänkte han mig Hallmans latinska lexikon, hvilket visserligen icke kan jämföras med Håkan Sjögrens på den tiden och långt senare vid latinstudiet allmänt begagnade, men som jag dock använde till dess jag kom upp på gymnasium.
⁎
Utom tidningarna utgjorde bokläsning ett i mitt föräldrahem på lediga stunder kärt tidsfördrif, men många sådana stunder funnos icke. Bokförrådet var
