Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
282
DEN SOCIALA FRÅGAN.


från att ha varit Borgs varmaste ungdomsvän, blifvit hans mest förbittrade fiende.

⁎              ⁎

Borg och de som stodo honom närmast stiftade Stockholms första Arbetarförening, hvilken ej må förblandas med den i hufvudstaden ännu bestående, som räknar sin tillvaro endast från 1866. Det var i synnerhet Borg som gaf lif åt den första föreningen och i samverkan med åtskilliga kroppsarbetare sökte gifva praktisk betydelse åt sina idéer.

I december 1849 utkom den hufvudsakligen af Borg redigerade tidningen Reform, som, efter åtskilliga förändringar, på våren 1850 tillkännagaf sig vara »tidning för Arbetarföreningen» och hvars förnämsta syfte angafs af mottot »Hvad är penningen? — Allt. Hvad bör den blifva? — Intet. Hvad är arbetet? — Intet. Hvad bör det blifva? — Allt.»

Tidningen, som utdelades hvarje onsdagsmorgon och kostade i årsprenumeration först 4, sedan 3 rdr banko, väckte visserligen uppseende samt betraktades till och med icke utan fruktan af många bland de konservativa, men uträttade föga hos arbetarne och var onekligen något tung. Efter ett trettiotal nummer upphörde den, och prenumeranterna, i fall det ens fanns några sådana, godtgjordes för hvad som fattades i års- eller halfårsprenumerationen.

Af större verkan voro kanske de föredrag som Borg och några andra folkvänner höllo dels i Arbetarföreningens lokal vid Klara Södra Kyrkogata,