Hoppa till innehållet

Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
284
DEN SOCIALA FRÅGAN.


Emellertid begagnade Borg tillfället för att under förhöret upprepa det hufvudsakliga innehållet af föredraget, hvilket tycktes förorsaka polismästaren Bergman mycket bryderi. Då målet sedan förekom vid kämnarsrätten, sökte stadsfiskalen de Berg ådagalägga, att den tilltalade vore en fräck gudsförnekare och yrkade dödsdom på honom, hvilket yrkande godkändes af rätten. Borg skulle således mista hufvudet, men af Svea hofrätt frikändes han.

Numera torde icke många erinra sig detta märkliga mål, hvilket dock för femtio år sedan väckte så stort uppseende. Visst är, att det i våra dagar icke kunnat förekomma.

Af en eller annan orsak utträdde Borg ur Reforms redaktion, och därmed var tidningens undergång oundviklig. Den kunde ej taga sig fram ens under Borgs ledning, så mycket mindre, då han ej deltog i redigerandet. Ej heller Arbetarföreningen stod på säkra fötter. »Arracks-raffinadören» var visserligen en lika frisinnad som välmenande och oförarglig person, men några ledaregenskaper besatt han icke. Andra ledare fann man ej heller, och arbetarne klagade öfver att »herremännen» icke vore nog intresserade af kroppsarbetarnes sak. Det vackra förhållandet mellan »studenter» och »arbetare» började att i betänklig grad försvagas.

⁎              ⁎

Under sådana förhållanden sökte Borg att jämte kroppsarbetare, för hvilka han aldrig upphörde att känna deltagande, kring sig samla en ny krets af