gunstling, var detta det enda missljudet i denna fridens
boning.
Af herrn i huset mottogs man alltid vänligt, af frun ytterst artigt. Hon hade sin plats på fönsterpallen i det inre rummet, och sysselsatte sig med något lätt afsättligt handarbete, under det hon kastade en blick ned på torget och höll reda på tjäntemännen som gingo in och ut i stora bankohuset.
Fru Götrek, Sofia Charlotta, född Tidström, var ett årtionde äldre än sin man. Vid trettio års ålder hade hon gift sig med musikdirektören och fagottisten i hofkapellet J. C. Preumayr, en af de tre med det namnet som inkommit från Tyskland och i Stockholm vunno anseende som framstående musikidkare. En af dem, C. J. Preumayr var både ledamot af hofkapellet och skådespelare samt sångare och uppträdde som Sarastro och Guvernören samt i andra partier. Efter sin första mans död gifte änkan sig, 1824, med Per Götrek. Hon gjorde sig känd som öfversättare och bland annat försvenskade hon en komedi, Delphine, som i början af 1840-talet uppfördes i Kirsteinska huset, samt dramen Jesuiten, hvilken i synnerhet genom Torsslows framställning vann stor framgång på samma scen.
Fru Götrek utgaf också flere handböcker, såsom Kokfrun af Sara Warg, Handbok i dryckers beredning o. s. v.
Frun var lika originell som mannen samt hade en lättflytande och ej snart tröttad talförmåga, hvilken lifvades af stor kvickhet och ej ringa världskännedom, förvärfvad i yngre år, då hon varit lärarinna i ansedda familjer. Det sades, att hon uppbar eller
