dessa skämtnamn gafs också åt Herman Bjursten,
och, såsom det sades, af ungefär samma orsak.
Redan ett par år före priset i akademien för
Den första bönhörelsen erhöll Hollander akademiens
hedersomnämnande för dikten Agandecca, »episkt försök»,
som såldes för 12 sk. banko.
Det sades, att Hollander biträdde vid Svenska akademiens ordboksarbete, men biträdet torde ha inskränkt sig till renskrifvandet af Beskows excerpter. Hans Vitterhetsförsök utkommo första gången 1849 och en andra upplaga 1854. Personligen var han vänlig och stillsam, men ville gärna anses för kvick ordlekare, hvilket han dock ingalunda var. De som i hans sällskap intogo sina middagar på Dahlbergs källare vid Drottninggatan fingo ofta bevittna hans låtsade förblandning af sagohäfder och sagopudding, hvilket han själf fann utomordentligt roligt, men hvaråt ingen annan skrattade.
Hans syster var den bekanta författarinnan Sofia Lundeqvist som var gift med magister N. W. Lundeqvist, känd bokhandlare i Uppsala, jurist och skriftställare. Fru Lundeqvist var belönad af Svenska akademien för skaldestycket Gustaf Vasa. Sven Hollander, hvilken var åtskilliga år äldre än vi öfriga inom Holmströmska kretsen, lefde ganska länge, men under lång tid alldeles bortglömd. Holmström dog 1858, Öberg 1860, den förra trettioåtta år, den senare fyrtio. Hollander, hvilken efter vännernas bortgång lämnade Stockholm och drog sig undan till Strängnäs, afled där i mars 1896, sjuttionio år gammal.
Efter Holmströms död utgaf F. A. Broberg hans Skaldeförsök.
⁎
