det. Fattigdomen tryckte honom hårdt under hans
stockholmstid, men bitter mot världen blef han aldrig.
Vänsäll var han, och de som då ägde glädjen af
hans umgänge satte värde på honom.
⁎
Sagoberättaren Wilhelm Bäckman hade en namne som också ville gälla för poet. Det var vaktmästaren i krigskollegium N. P. Bäckman, hvilken gaf ut Jullen på världshafvet eller ett intet, men litet grand i hoppet, pris 8 sk. banko, ett verk i det rent befängda. Vaktmästaren var för öfrigt en gammal hedersman med godt namn om sig i kollegiet. Han klädde sig gammalmodigt, men det hjälpte honom icke till anseende som poet, lika litet som att författaren till »Jullen» på titelbladet lämnade den upplysning, att dikten vore en prisskrift inlämnad till Svenska akademien. Man skrattade rätt godt åt gamle vaktmästaren.
