FÖRORD
De hågkomster som »en gammal stockholmare»
härmed offentliggör bjuda icke så mycket på skildringar
af särskilda minnesvärda tilldragelser och märkliga
personer, ehuru ej heller sådana saknas, som de ej
mera äro afsedda att, på grund af hvad förf. själf
upplefvat, gifva föreställning om det som i allmänhet
kännetecknade lifvet i Sveriges hufvudstad, i synnerhet
inom samhällets borgerliga medelklass, under en stor
del af 1800-talets förra hälft. Det är hufvudsakligen,
att ej säga helt och hållet, det personliga minnet som
gifvit upphof till dessa framställningar utan att de
därför få betraktas som »memoarer» i vanlig bemärkelse,
och detta minne är förenadt med varm tillgifvenhet
för det samhälle, som i så många afseenden förtjänar
att aktas och älskas.
