e. m. och behöfde således många dygn för den resan
— en otroligt kort tid, tyckte man då. Resan till
Uppsala tog en hel dag.
For man med skjuts, kunde afresan, mot måttliga väntpengar fördröjas huru länge som helst.
Jämförelsevis kan erinras, att posten från Paris till Stockholm fordrade fjorton dagar, från Italien minst tre veckor, vanligtvis tjugufem dagar.
Inrikes postbefordran skedde icke hvarje dag till alla orter. Till Göteborg, med hvilken stad postgången var lifligast, kunde bref sändas fyra dagar i veckan, men med ingen annan plats stod Stockholm i så liflig förbindelse. Till Vaxholm, Öregrund och Östhammar gick post blott en gång i veckan, till alla öfriga postkontor två gånger. Postportet var olika för olika afstånd. Till de skånska och en del af de norrländska platserna gick porto till 8 skill., till Göteborg 7 skill. men till Haparanda 11 skill., allt banko. Minsta afgift var 3 skill. banko, som fordrades för ett bref till Vaxholm.
Färdiggjorda brefkuvert kände man icke till. Brefmärken funnos ej heller, utan brefven måste bäras till kungl. posthuset vid Lilla Nygatan och där betalas i postluckan, och denna stängdes kl. sju på kvällen. Då sorterades brefven och nedlades i de olika postsäckarne. Så bar det af med postiljonerna som blåste på sina posthorn, kände efter att pistolerna funnos i bältet och sabeln på sin plats i skjutskärran till värn mot poströfverier, hvilka förekommo ganska ofta.
⁎
