och där nedlagts i järnvägar m. m. Att krisen
skulle blifva så ofantligt våldsam hade varit
oförklarligt, då man hörde huru nästan alla utförselsartiklar,
i synnerhet bomull, tobak, o. s. v., nyss förut stigit
i oerhörd grad, om icke fördelaktiga omsättningar i
dessa artiklar motverkats af en samtidigt pågående
svindlande spekulation. Man visste, att bankerna i
New-York försträckt alldeles orimliga summor för
spekulationernas utförande, och detta ökade
misstroendet i väsentlig grad. Man underrättades ock om
nya betalningsinställningar i London och Hamburg.
På sist nämnda plats var det i synnerhet Ullberg &
Cramérs fall som framkallade nya affärsolyckor i
Sverige. Då sammanträdde åtskilliga medlemmar af
Göteborgs börs och öfverenskommo att genom
allvarsamma åtgärder söka mota den hotande faran.
Detta var den 10 november 1857.
Den 21 i nämnda månad anlände ytterligare sorgposter, men ock gladare nyheter. Det sades, att Ullberg & Cramérs ställning icke vore så ohjälplig som förut uppgifvits. Salomon Heine skulle träda emellan med två millioner mark, och äfven från andra håll väntades undsättning.
Första åtgärden af de göteborgsköpmän som skyndade de nödställda affärerna till hjälp bestod däruti, att en reservfond bildades, afsedd att betrygga de utländska krediterna eller långifvarne mot förlust.
Hvar och en som ville medverka skulle kl. 6 e. m. den 21 november inlämna skriftlig uppgift på det belopp, hvarmed han ville biträda. James Dickson var ordförande, och på uppgifven timma öppnades anbuden, som gingo till 8 à 900,000 rdr
