samlade uti domkapitlets sessionsrum vid gamla
Lundagård. Förutom dessa stiftets herdar hade äfven biskop
Björck och domprosten Wieselgren från Göteborg,
professor Torén från Uppsala och doktor Sandberg
från Kalmar stift infunnit sig. Domkyrkoklockan
manade till morgonens andakt, och uti högtidlig
procession begaf prästerskapet sig i templet.
Främst skred den äldste kontraktsprosten, magister Olof Hammar, och honom följde adjunkter och kapellaner, krigs- och fångpredikanter, kyrkoherdar och prostar samt slutligen biskopen, åtföljd af domkapitlets ledamöter och mötets officianter.
Den morgonen hölls högmässopredikan af prosten F. O. Cöster öfver 2 Cor. 5:5 »den oss därtill bereder är Gud, den oss Anden till pant gifvit hafver», hvilket ämne predikanten i gammal renlärig form utvecklade. Efter slutad gudstjänst tågade prästerskapet i förutnämnda ordning till Katedralskolans större samlingssal, till »broderlig öfverläggning och rådplägning».
Sedan psalmen: Veni sancte spiritus blifvit afsjungen och man läst bönen: Deus qui corda fidelium, öppnade biskopen mötet med en intressant historik öfver prästmötena inom Lunds stift.
År 1700 hade det första af dessa möten hållits och under de därpå följande 80 åren sammankom stiftets prästerskap till icke mindre än 46 möten, men från år 1780 hade detsamma endast 4 gånger varit samladt och sedan år 1826 ingen gång.
I början hade man fäst sig mer vid sak än form, och hela protokollet upptog då endast halftannat skrifvet ark. Sedermera fastnade man så i formaliteter, att berättelsen om förhandlingarna fyllde
