som på järnvägen öfver Själland, och vi sutto nu
lika lång tid på 4 mil som förmiddagen på 14, men
de goda öken trafvade dock raskt undan, och i godt
sällskap kan man äfven ha nöje af att fara per
extrapost.
Sanct Knuts torn hade vi redan länge skådat, och slutligen voro vi äfven framme i dess grannskap. Odense såg minsann rätt hygglig ut och ingalunda liflös, såsom man hade beskrifvit den för mig. Rörelsen på gatorna härledde sig dock kanske till större delen från industriutställningen och mötet. Alla Köbenhavnarne voro inkvarterade uti Larsens hotell vid stora torget och bodde där lika präktigt som på något af Hamburgs bästa hotell. Märk, detta var dock nu för nära femtio år sedan.
Efter att tidigt på morgonen för första gången ha besökt industriutställningen, samlades mötets ledamöter i hotellets stora sal, där Odenseköpmannen Lorenz Bierfreund önskade deltagarna välkomna, och förhandligarna öppnades utaf en af kommitténs ledamöter hr Hellmann, direktör i Sparkasseanstalten Bikuben. Han utvecklade afsikten med sådana möten och lämnade en ganska omfattande framställning af de frågor som då intresserade den industriella och äfven kommersiella världen. Man öfvergick därefter till dryftande af de uti inledningstalet vidrörda förhållandena. De som förnämligast deltogo i öfverläggningen voro professor Hummel, lärare vid den polytekniska läroanstalten i Köbenhavn, professor Holten, lärare vid nyss nämnda läroanstalt och, som jag vill minnas, äfven vid universitetet, professor Hetsch, gammal framstående arkitekt och lärare vid
