personer kring det gästvänliga bordet och läto sig väl
smaka både af de materiella och andliga anrättningar
som bestodos i rikligt mått. Tal och skålar, af
allvarligt och skämtsamt innehåll i god växling, följde
tätt på hvarandra och, enligt dansk bordsed,
afsjöngos verser af samtliga sällskapet, bland andra en
vacker sång för »allmänandan» som blifvit för
tillfället författad af J. C. Gerson, redaktör af »Fyens
Stiftstidende».
En del af följande dags eftermiddag användes att taga i betraktande Brandt’s klädesfabrik och Allerup’s maskinverkstäder. De senare i synnerhet tillvunno sig både fackmännens och öfrige åskådares välförtjänta uppmärksamhet. Bredvid Allerup’s storartade etablissement såg man ännu det lilla obetydliga hus, där den driftige fabrikanten först började den verksamhet som sedermera visade ett af de vackraste prof på danska industriens framsteg och äfven i kanske ej obetydlig grad bidragit till Odense’s uppblomstring.
Från Allerups verkstäder gick vägen till Odense’s vattenverk, förbi den vackra kyrkogården, där man bland andra monument skådar en basrelief af Bissen på en minnessten öfver 119 danska krigare, som afledo på Odense hospital under de första krigsåren. Men vi lämnade de döda i ro för att taga kännedom om det lefvande vattnet, som ett stycke längre bort drefs fram att förse hela Odense stad med denna nödvändighetsartikel. Från Roes källa, i S:t Knuds landsförsamling och från några källor vid Sanderum, mellan Odense och Nyborg, leddes vattnet med en ångpump upp i ett litet torn, hvarifrån
