i striden närmast föregångna släktet lefde andra som
sågo ännu mera på denna plats: Concorde-platsen
var en gång Revolutionstorget.
Hvem tänkte på det, då man på den augustiafton hvarom här är närmast fråga infann sig på Place de la Concorde för att bevittna drottningens besök? Hela platsen var fylld af människor, hvilka med sitt glada sorl gaf uttryck åt feststämningen. Trupper funnos äfven här, som alltid och öfverallt under andra kejsardömet, hvilket dock förklarats vara »freden». Nu stredo fransmän vid engelsmäns sida där borta på Krim, och det var för att vidare stadfästa »Västmakternas allians» som Storbrittaniens drottning begifvit sig till Paris för att med kejsar Napoléon III rådgöra om hvad som ansågs innehålla gemensamma intressen.
Det var en triumf för Napoléon, att örikets mäktiga drottning kommit för att räcka honom handen och erkänna hans betydelse som härskare öfver en stor nation. Det var dock icke så många år sedan samme man ännu betraktades som en äfventyrare, hvilken med svek tillskanskat sig makten och ej förunnades plats bland samtidens suveräner, endast bland troninkräktarna med dåligt rykte.
Där ha vi mannen, samme le petit som uppförde spektaklet med örnen i Boulogne och som gjorde sig löjlig med upprorsförsöket i Strassburg, men nu satt som jämlike vid den främmande furstinnans sida och hälsades af folkets jubel.
Han lyste och försvann, kan man säga, och man såg blott en skymt af hela praktvagnen. Jag hade trängt mig fram till nationalgardisternas främsta
