Länge dröjde det innan Paris skaffade sig
kommunikation äfven på Seine, men under 1850-talet lågo
dock små ångbåtar vid Pont-Royal och underhöllo
förbindelse mellan Paris och Saint-Cloud samt vid
Pont-Louis-Philipe som gingo till Corbeil. I slutet
af 1860-talet hade dessa fortskaffningsmedel
betydligt ökats och underhöllo betydligt större samfärdsel
mellan olika platser vid floden.
Lustturer på Seine hörde dock till sällsyntheterna, om de ens någonsin förekommo. Däremot for man gärna på lustresor med järnvägarna.
⁎
Rörelsen på gatorna har ökats ända från första morgonstunden. Vagnsbullret har tilltagit. Utropen ha mångdubblats. Hela Paris är i liflig omsättning. De som sälja och ännu mera köpa gamla kläder och »gamla galoner» — hvilka artiklar alltid följas åt — ha redan skrikit sig hesa, men upphöra ej därför att ropa sitt vieux habits, vieux galons, och »les raccommodeurs» göra genom gälla skri sig anbefallda hos alla som ha något att laga och sätta ihop, i synnerhet gammalt porslin, under det »les vitriers», de kringvandrande glasmästarna, skräna högljuddare än andra om att de kunna bota söndriga glasrutor. Alla skrika, alla söka arbete, och arbete saknas icke. Äfven stenåkarne, som köra sina stora, tunga sandstensblock, med fem hästar rad i rad, ha fullt arbete för dagen, för att icke tala om murarne och andra byggnadsarbetare hvilka knappt ha tid att göra några minuters uppehåll.
