fåtal i jämförelse med den som ägnar sig åt
verksamhet dag ut och dag in. Den fina världen
utgöres till icke ringa del af främlingsvärlden, bland
hvilka ett stort antal klagar öfver fransk lyx och
fransk nöjeslusta, men själf använder alla bemödanden
för att få vara med om lyxen och tillfredsställa
nöjeslystnaden.
⁎
Men så kom eftermiddagen och med den, så där klockan fyra, fem, aftontidningarna, och det var under italienska kriget 1859 ett skådespel som älskare af scener ur folklifvet icke försummade att bevista. Man satte icke mycken tillit till tidningarna, ty man visste, att de ej fick säga annat än det regeringen ville ha spridt till allmänheten, men man måste se efter, om de rykten, som man hört under dagens lopp, bekräftades eller icke, man måste se hvilken färg regeringen ville gifva händelserna, och därför afvaktade man med mycken otålighet den timme som släppte tidningarna ut i världen.
Om man en eftermiddag fram emot femtiden vandrade uppför rue Montmatre, den lifliga gatan, som sträcker sig från central-hallarne, detta storartade salutorg under glastak, ända upp till hörnet af boulevard Montmartre och boulevard Poissonnière, ser man hvilken snart sagdt ofantlig människomassa, som strömmade till huset n:o 123 och där skockade sig utanför på gatan, trängdes i portgången och klämde sig in på gården. Där var La Presse’s byrå, och det var därifrån den stora utdelningen af denna tidning då började.
