Hans namn var Ernst Bellander, en kvick och
rolig karl, hvars vänskap jag sedan lärde mig värdera.
De öfriga kontoristerna voro dels tyskar, dels svenskar. Förste mannen var en mecklenburgare vid namn A. W. Schmidt, hvilken talade och äfven skref svenska, enär han hade varit elfva år på kontor i Karlshamn. Han var till det yttre en barsk karl som ingaf mycken respekt och med hvilken man icke skämtade under kontorstimmarne, men på lediga stunder hörde han gärna en glad historia och försmådde ej att deltaga i ett muntert lag. Han var en »Biedermann», som man måste högakta och slutligen äfven rätt mycket tycka om.
Af andra tyskar funnos två från Hamburg, en från Lübeck och en från Triest. Den sist nämnde var dock betydligt italieniserad. Under min tid på kontoret begaf den ene hamburgaren sig till Portugal, och den andre till Ostindien, och lübeckaren slog sig ned i Petersburg. Deras platser fylldes strax med nya krafter. En ung och flink fyr från Norge vid namn Lund öfvertog kassörsposten, och bland korrespondenterna på kontoret inryckte J. H. Zethræus från Stockholm, hvilken då kom från London, men sedan blef mycket ansedd som stadsmäklare i Stockholm.
Under det första af mina två år i Hamburg arbetade också hos Ullberg & Cramér en i Stockholm sedan mycket bekant affärsman, Joseph Michaeli, göteborgare, hvilken äfven under någon tid före hamburgerskedet drifvit affärer i Stockholm i kompaniskap med J. L. Strindberg, som hade växlings- och bankrörelse vid Storkyrkobrinken. Michaelis far hade
