Tidningens patroner voro i början några
medlemmar af deputeradekammarn, såsom Jacques Lafitte,
Odilon-Barrot, Dupont de l’Eure m. fl.
Hufvudredaktör eller politisk direktör under många år var
Léonor Joseph Havin, och bland medarbetarna funnos
många talangfulla skriftställare, såsom Charles Nodier,
Léon Gozlan, Ernest Legouvé, Henri Martin, Jules
Sandeau o. s. v. Deras pennor skulle försvara
nationalsuveränitets-principen och den representativa
monarkien, jämlikheten och friheten.
Såsom de nyss nämnda namnen antyda, skulle tidningen blifva ett fullt litterärt blad. Detta blef dock icke fallet, åtminstone ej helt och hållet, och det litterära har ej sällan fått gifva vika för hvad som ansetts viktigare, i synnerhet på det politiska området eller det ekonomiska samt till och med för notisafdelningen.
Siècles redaktionslokal har kanske under senare tiden undergått förändringar och förbättringar, men för fyrtio år sedan var den föga tilltalande. Den tog sig dock bättre ut än sådana lokaler i Italien, i synnerhet i Florens långt efter, då jag hade tillfälle att göra iakttagelser öfver den nutida tidningsvärldens hemvist.
Oaktadt Siècle är en morgontidning och således måste ha sin strängaste arbetstid på aftonen eller natten, började verksamheten på redaktionsbyrån rätt tidigt på dagen. De förnämsta medarbetarna — icke de ofvan nämnda skriftställarna, utan de hårdt betungade dagsverkarna — infunno sig då hos politiska direktören för att taga order till utarbetande af följande dags nummer.
