Under världsutställningen 1855, då tillgången
på »rum för resande» var i Paris ganska knapp,
öppnade Fredrik Berggren eller som han, till större
bekvämlighet för de franska tungorna, lät kalla sig
Bergéron, ett litet hotell vid ofvan nämnda rue du
Vingt-Neuf Juillet. Detta hotell blef snart bekant
och ständigt anlitadt af till Paris ankomna svenskar,
hvilka voro i behof af vägledning på den för dem
främmande platsen. Bergéron och hans fru, en
syster till sedermera landshöfding Asker, använde
sina bästa bemödanden för att göra de resande
belåtna och hotellet kändt, och om alla icke kunde
tillfredsställas, måste flertalet dock erkänna, att makarna
Bergéron voro värda erkännande för sina sträfvanden.
I det gästhuset hörde man föga annat än svenska, men vid table d’hôte såg man endast svenskar och svenskor.
Bergéron hade redan några år före världsutställningen ett litet så att säga försökshotell, och då detta, som var beläget vid rue Croix des Petits Champs, slog väl ut, flyttades det till »29:de juligatan», där det först blef riktigt bekant.
Efter att i många år ha stannat vid sist nämnda gata, flyttades Bergérons hotell ännu en gång och då till rue de Palestro, men då var jag icke med längre, och det hör därför ej till området för de minnen som här framställas.
⁎
Bodde man icke hos Bergéron, valde man vanligtvis något af de små hotellen vid Quai Saint
