Hoppa till innehållet

Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
272
UNDER PARIS-KOMMUNEN.


Hon var ett fint bildadt fruntimmer, men med sann kristlig undergifvenhet för sin släkts och sitt fäderneslands olyckor, och hon var en värdig maka åt den starke, frimodige huguenotprästen, hvilken ännu aldrig böjt sitt hufvud oftare än i bönen, icke då han stod bland fienderna och erinrade dem om mildhet mot de besegrade, ej heller då kulorna hveno omkring honom, när han gick att bära religionens tröst och äfven materiell hjälp till trosförvanter och icke-trosförvanter i de bombarderade byarna. Man lär sig att älska prästen, då denne uppträder så som den reformerte pastorn i Versailles. Än bad han med sin församling i den lilla kyrkan vid rue Hoche, än gick han långa och farliga vägar för att bringa hugsvalelse till den lidande mänskligheten, än satt han under vänliga samtal i familjekretsen, alltid färdig att kämpa för sin hjord, alltid med ett öppet sinne för det sköna, lika väl som för det goda och sanna, alltid både präst och medborgare, god fosterlandsvän och god familjefader.

Det var samme pastor Passa, samme starke huguenot, som uppehöll kapten Rossels mod under dennes sista dagar och som under flera månader dagligen besökte honom i fängelset. Passa afskydde kommunen och afskydde Rossels blodiga framfart, liksom han afskydde hvarje förrädisk handling mot fäderneslandet, men om han fördömde synden, så fördömde han icke syndaren, när denne visade uppriktig ånger, något som Rossel verkligen gjorde.

Passa använde hela sin energi och hela sitt inflytande, hvilket ingalunda var ringa, för att utverka nåd från dödsstraffet för kommunens f. d.