urfabrikören G. W. Linderoth, far till nuvarande
innehafvaren af firman. Flera andra, för många att här
uppräkna, verkade för utställningen, intendenten
Juhlin-Dannfelt, professor J. Arrhenius, kapten vid
fortifikationen Alf Björkman o. s. v.
En särskild Expositionstidning gafs också ut — quorum pars parva fui, som till hufvudredaktör hade nämnda kapten, sedan major och föreståndare för Slöjdskolan (Tekniska skolan). Öfriga medarbetare voro M. Hultin (kallad Måns Månsson eller Måsse, känd skämtare), G. Renholm och K. G. Wetterhoff. Utgifvaren var Hugo Nisbeth, på hvars tryckeri tidningen trycktes. Tidningen skulle utkomma i 90 exemplar, men hann ej längre än 30. Af allt som skulle göras för utställningen var Expositionstidningen otvifvelaktigt det svagaste.
Huru vida en sådan skriftställare som Måns Hultin vore passande för en tidning som den nyss nämnda må dragas i tvifvel. Han var en ursprungsfrisk humorist, hvilken bra litet brydde sig om det faktiska och formade de yttre förhållandena efter sin egen fritt skapande fantasi. Däremot var han fullkomligt på sin plats som »kåsör», och hvad han som sådan skref i Nya Dagligt Allehanda lästes med stort nöje. Han var medicine kandidat, men tycktes icke mycket bekymra sig om medicinen, och då han, sommaren 1869, drunknade, låg det medicinska studiet redan långt bakom i tiden.
G. Renholm hade däremot och har nog ännu stor förmåga att skrifva om ganska olika föremål samt skrifva så, att man känner sig intresserad. Hans korrespondensartiklar från Paris under ett mångårigt
