flere af Tyskland teatrar. Då man hade nöjet att
sammanträffa med henne vid Kronprinzens table
d’hôte var hon anställd vid Thaliateatern i Hamburg,
där hennes lysande gåfvor voro stadda i oupphörlig
utveckling. I mycket liknade hon den svenska, ett
par årtionden därefter i Stockholm uppträdande, högt
begåfvade skådespelerskan fru Ellen Hartman, nu
friherrinnan Cederström.
I det enskilda lifvet var också Friederike Gossmann en lika älskvärd som kvick ungmö, hvilken intog alla bordsgästerna i hotellet och ständigt ökade dessas antal. Det ansågs som en stor gunst att få tillträde till denna table d’hôte som behärskades af den unga skådespelerskan, hvilken utan något kvinnligt »förkläde» uppträdde oförskräckt och redde sig förträffligt bland de många beundrarne.
Samtidigt bodde i Kronprinzen den tyske bassångaren Carl Formes, hvilken var anställd vid Stadtteatern i Hamburg, en af de bekante bröderna Formes. Han ansågs ej blott som talangfull operasångare, utan äfven som skicklig skytt, och under en sällskapsafton i hotellet sköt han med pistol bort ett thalerstycke, som skådespelerskan höll mellan två af sina fingrar, ett vågstycke som intygade hennes oförskräckthet, men skarpt klandrades hos den djärfve skytten och ådrog honom en icke så lätt öfvervunnen motvilja från hamburgerpublikens sida. Unga Friederike skrattade åt alltsammans.
Ett par år efter hennes offentliga triumfer i Hamburg och sällskapliga framgångar i Kronprinzen lämnade hon Thalia-teatern och anställdes vid Hofburg-teatern i Wien, där hon först uppträdde i die