Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Några utdrag ur pressens omdömen om första delen af föreliggande arbete:

»Alla vänner af Mälarstaden, både de som sett den och de som ännu ej gjort det, skola med glädje emottaga den åldrige, spirituelle kåsörens underhållande minnesbok.» (Finsk Tidskrift.)

»Helt säkert kommer »En gammal stockholmares minnen» att få inträde i många bibliotek. En för sin stads äldre historia intresserad stockholmare måste under alla omständigheter finna nöje i arbetet. — Boken är äfven hållen i en ogeneradt individuell ton — den är alltigenom roande.» (Svenska Dagbladet.)

»Öfver hela hans bok, som säkerligen skall förvärfva sig talrika vänner och som bereder läsaren en följd af roliga och underhållande stunder, hvilar det personligen upplefdas stämpel. — Det är en intressant och älskvärd bok.» (Aftonbladet.)

»Ett arbete, hvilket länge varit motsedt med lifligt intresse och som med lika liflig glädje hälsas af alla äkta stockholmare.» (Stockholms Dagblad.)

»Det är ett vimmel af sakuppgifter, personnotiser och kulturinteriörer, alla sammanförda och återgifna utan att trötta. Det är en mosaik-tafla, i hvars hundra små detaljer gamla Stockholm, 1830 — 1850-talets hufvudstad, blänker med tinnar och torn.» (Nya Dagl. Allehanda.)

»Dessa ’minnen’ från tider som flytt ha ej blott ett person- och kulturhistoriskt intresse, de tangera esomoftast viktiga sidor af vår inre politiska historia och få därigenom ökadt värde. Mest skola de dock läsas för det älskvärda behags skull, med hvilket författaren vetat att välja så mycket ’nytt’, äfven om det eljest i och för sig är gammalt, om det gamla Stockholm.» (Värmlands Dagblad.)