kunde krediten icke minskas utan fara för att
kredittagaren skulle gå sin undergång till mötes.
Så fortgick det under 1855 och 1856, men i mars 1857 utfärdade Ullberg & Cramér en af A. W. Schmidt författad rundskrifvelse, hvaruti visades nödvändigheten af blankokreditens snara förminskande äfven i de fall då krediten i allmänhet vore nära förbunden med verkliga kommissionsuppdrag i varor.
Det var dock redan för sent, ty ungefär samtidigt med nyss nämnda cirkulär inställde huset C. C. Luttropp & komp. sina betalningar, hvilket hade en ganska obehaglig inverkan på Ullberg & Cramérs ställning och var första tecken till den allmänna omstörtning som innan årets slut drabbade en stor del af hamburgerhusen, men hvartill orsaken då kom närmast från England och Nordamerika.
Till själfva krisen i Hamburg var jag icke vittne, enär jag redan året förut hade lämnat den platsen, men erfor så mycket kännbarare verkan däraf i Göteborg. Jag vill för tillfället endast tillägga, hvad dock allmänt kändt är, att Ullberg & Cramér nödgades »stoppa», liksom många andra hamburgerfirmor samt att deras hus, som likväl en tid tycktes ha så goda utsikter, förändrades 1858 till firman A. W. Schmidt & komp. med den gamle kontorschefen som hufvudman. Den ytterst försiktige Schmidt kunde icke åter eröfra den gamla firmans anseende och dess inflytande i de svenska affärerna.
Ullberg stannade i Hamburg, där han, efter några år, afled. Cramér flyttade, såsom här förut är omtaladt, till Stockholm och dog där. De som ännu
