Hvad som på 1850-talet utgjorde förbindelseleden
mellan Södra och Norra Hamngatorna voro de gamla,
ur arkitektonisk synpunkt ganska intressanta
gråstensbryggorna, som med väldiga brohvalf och knagglig
stenläggning förenade nord och söder, men hvarken
af människor eller hästar åtnjöto någon tillgifvenhet.
Ville man skaffa sig en genom vandring gynnad kroppsrörelse, gick man, som nyss nämndes, på Södra Hamngatan. Det fanns dock för femtio år sedan oförskräckta fotvandrare, hvilka nästan dagligen tillryggalade långa sträckor utanför Göteborg, förnämligast på Danska vägen. Den oförskräcktaste bland dessa vandringsmän var magistratssekreteraren Claes Prytz, men i hans fotturer deltogo också andra magistratspersoner, de alltid till vandringen benägna »juristerna», hvilka flitigt umgingos med några yngre grosshandlare och vanligtvis voro på vackra sommaraftnar beredda att också begifva sig ut på kägelslagning vid Lorensberg.
Fotvandringarna längs Danska vägen föranledde då och då besök på det präktiga Öfverås, tillhörigt James J. Dickson och utmärkt för en rent af sydländsk växtlighet. Jag erinrar mig särskildt ett besök där i sällskap med Edvard Bergh, hvilken någon tid uppehöll sig i Göteborg och uttryckte sin förtjusning öfver denna trakt af den stora handelsstadens omgifningar. Andra vackra villor togos ock i betraktande, t. ex, Jacobsdal och Wilhelmsberg, Elis Brusewitz’ och Julius Lindströms egendomar.
En senare tid förde mig till det täcka Prospekthill, tillhörigt August Kobb. För öfrigt erinrade mig dessa vandringar om de fotresor jag gjort ett par år förut
