mig, och jag erinrar mig en afton, då vi voro på
teatern och då Bonnier icke ett ögonblick fäste sig
vid hvad som föregick på scenen, utan hela aftonen
talade endast om den nya tidningen. Jag lyssnade
dock ej till honom, dels för att jag icke hade håg
för en strängt konservativ tidning i allmänhet, dels
för att icke komma i delo med min gamle vän
Hedlund, hvars åsikter jag så väl kände och som
sannolikt skulle bekämpas af det nya bladet.
Redaktör blef då Karl Lidberg, en talangfull och hederlig skriftställare, och bland öfriga redaktionsmedlemmar fästes allmänhetens uppmärksamhet på Axel Krook samt under kommande år på lektor F. Th. Blomstrand, skriftställarna Birger Schöldström och Viktor Sjöberg samt fil. dr O. M. Thulin och den kvicka Aron Jonason, göteborgswitzens främste man. Många andra skriftställare ha lämnat värderika bidrag och bland dem, i synnerhet under bladets första tid, Orvar Odd. Af korrespondenter må hågkommas P. F. Mengel (kallad Göran) och G. Renholm, den förre utmärkt duglig tidningsman, den senare likaså, men med ännu finare penna och stor belefvenhet, mest känd som mångårig brefskrifvare från Paris.
⁎
Innan vi lämnade Viktor Rydberg borde vi ha omnämnt hans uppträdande äfven som skämttidningsredaktör, något som väl icke helt och hållet öfverensstämde med hans sinnelag, men hvilket han dock skötte ganska bra. »Viktor gör allting bra», brukade Hedlund
