Sida:En god uppfostran.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

44

Amanda (håller henne i klädningen). Nej, nej för all del gå inte.

Julie. Bara du är snäll då. Ge Knut din lilla hand, seså!

Knut (kysser den). Tack, min lilla, ljufva herrskarinna, du smärtar mig med denna fruktan. Jag, som älskar dig så hjertligt och ville gå i elden för dig. Jag förtjenar väl ditt förtroende, din ömhet.

Amanda (ser skygg, halft bevekt upp, då Knut helt djerft slår armen omkring henne).


TJUGONDEANDRA SCENEN.

Friherrinnan. Baron Samuel. Baron Edvard. Mamsell Rehnström (som i detsamma efter hvarandra rusa in.) Knut. Amanda. Julie (som bestörta rusa åt hvar sitt håll.)

Edvard. Är du tokig pojke.

Friherrinnan (rycker Amanda i armen). Hur vågar du ....

Samuel. Tst, svägerska, jag ger mig hin på att flickan ingenting begriper.

Julie. Så olyckligt!

Rehnström. Den trolöse!

Knut (svär mellan tänderna).

Edvard. Och du, Julie! Hvad är här fråga om? Berätta sanningen. Min syster kommer med tårar i ögonen och säger att du pratar i Amanda en hop galenskaper, lånar henne dåliga böcker.