upp och satt hos mig till kl. mot 10, då han gick hem och jag efter min vanliga aftonlektyr lade mig till hvila.
16 december.
Började det åter att bli något hopp om före, ty utom att marken var ganska frusen, var himmelen mulen och vädret så tungt, att man kunde med ganska stor visshet vänta snö. Lektionerna fortsattes efter vanligheten till kl. 11, då jag gick upp på stallet och red, hvarest en major Klingsporre, baron Friesendorff, grefve Leijonstedt och några flera herrar voro spectatörer. Gubben var i dag vid ett ganska smutsigt humör, och par consequence vankades det bannor för det som annars kunnat få beröm. Med ett ord att säga, så dugde hela ridningen ingenting i dag för gubben, och ehuru han ganska litet sade åt mig, emot hvad de andra fingo, måste jag tillstå, att jag aldrig sett gubben vara så ond och vid så elakt humör. Efter ridningen gick jag, baron Rudbeck och några flera upp i ärkebiskopens sal, hvarest i dag 9. st. prästgesäller blefvo til präster af gubben själf i hela sin skrud vigde och gjorde. Som den ceremonien föreföll mig ganska löjlig, vill jag här anföra honom till hela sin vidd. När kl. slog 12 öppnades dörren till gubbens förmak, hvarest hela prästeskaran var församlad, då också i salen börjades med Kom Helge Ande, Herre god. Under det sista versen sjöngs skedde marschen ut i salen, hvarest ett litet altare med en pall framföre samt ett med rödt kläde öfverklätt skrank var gjort, på följande sätt, nämligen först alla de 9 prästgesällerna en och en i sänder, i mässkjorta, med hvar sin mäss-
