offentliggjorda[1] och äro lätt tillgängliga, må ur dem här blott anföras en kort redogörelse för huvudinnehållet, avsedd att bilda en övergång till skildringen av de senare och mer händelserika ungdomsåren. Meddelandena i de två almanackorna äro nämligen i stort sedt av ringa intresse. De röra sig mest om nöjen och förströelser, uppvaktningar, teaterbesök och maskeradbaler i Stockholm, om gästbesök hos fränderna på de ovannämnda gårdarna, om utflykter i det gröna o. s. v. Tidt och ofta ger emellertid den unge baronen luft åt tankar och betraktelser, som belysa hans egendomliga själsliv och som, för att använda utgivarinnans av almanacksanteckningarna ord, »på ett slående sätt visar läsaren den blifvande storvisirens fel och förtjänster in petto».
Anteckningarna inledas under rubriken »Tankar på den 1 jan. 1775» med en poetisk utgjutelse, som kan sägas vara en fortsättning på de religiösa betraktelser, unge Reuterholm nedskrev i slutet av dagboken för 1773. De ha nämligen följande lydelse:
Hvart ögnablick är Herrans gåfva,
hvar andedräkt bör Honom lofva,
från hvilken år och tid och lif och anda komm.
O, Gud! af nåd mig värdes lära
att anse tiden Dig till ära
som jordens dyrsta skatt och bästa egendom
och nyttja så de skiften tiden gier,
att när min tid är all, jag tiden ej må sakna,
men somna glad och nöjd där vakna,
där tiden aldrig ändas mer.
- ↑ Av Anna Falk i Personhistorisk tidskrift. 1923, h. 3—4.
