Hoppa till innehållet

Sida:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

befallning fängslad och överförd till Sverige. Han fick emellertid nåd, men brukades ej i rikets tjänst utan levde på sina gods till sin död på 1630-talet. Hans maka överlevde honom till 1649, och som äktenskapet var barnlöst, ärvdes Svidja av hennes yngre syster Heblas dotter i gifte med riksrådet Per Gustafsson Banér, Margareta, vilken var gift med riksrådet, friherre Nils Stiernskiöld.

I nära tvåhundra år hade Svidja sålunda gått i arv från ägare till ägare, men i december 1663 försålde makarna Stiernskiöld detsamma jämte granngården Pickala till riksrådet, friherre Erik Fleming. Denne var gift först med Maria Ebba Soop och sedan med Christina Cruus af Edeby. I första giftet hade han dottern Ebba, som äktade vice presidenten Filip Bonde, i det andra flera barn. Bonde och hans maka försålde sin andel i Svidja till räntmästaren Thomas Adlercreutz och änkefriherrinnan Fleming, född Cruus af Edeby, och hennes barn sina andelar jämte Pickala till översten, friherre Carl Magnus Rehbinder. Efter dennes död i lägret vid Poltava den 27 juni 1709 torde bägge gårdarna ha återgått til de Flemingska arvingarna, men härom och om ägareförhållandena under de närmast följande decennierna har full visshet ej kunnat vinnas. Det sannolika är, att Esbjörn Pehrsson, som vid sin död år 1710 jämte Stora Ekeby ägde Svidja, kom i besittning av detta i samband med sina i det föregående nämnda affärer med friherrinnan Christina Fleming, f. Lewenhaupt. Dennas make Henrik Fleming var nämligen en av de ovannämnda arvingarna och son av Erik Henriksson Fleming, och Christina, Cruus af Edeby. Efter Esbjörn Pehrsson övergingo Svidja och Pickala till hans son