mängd ornament, epitafier m. m. fördes ej till Turinge kyrka utan till Strängnäs domkyrka.
Nyssnämnda löjtnant Faworin försålde år 1838 Svidja och Pickala till löjtnant Carl Ludvig von Zansen, vilken var son av överstelöjtnanten Christian Gottlieb von Zansen och Anna Tugendreich von Schlagen-Teuffel samt gift med Sophia von Harder von Casselfitz. Av dessa kuriösa namn skulle man kunna tro, att herrskapet hörde till Gustaf Adolf Reuterholms maçonniqua intressesfär, men så var icke fallet, ty hela sällskapet träffas i Anreps ättartavlor.
Efter C. L. von Zansens död 1874 ärvdes gårdarna av hans dotter Henrietta, som sedan 1865 var gift med överste Wilhelm von Kræmer. Dessa makar försålde år 1898 Svidja till nuvarande ägaren friherre August Wrede af Elimä. Denne är son av majoren, friherre W. O. C. D. Wrede och Hedvig Johanna Wilhelmina Armfelt, som var dotterdotter till den av Reuterholm så bittert hatade och hätskt förföljde Gustaf Mauritz. Armfelt.
Om döda människors andar leva och följa med vad som händer och sker på jorden, vilket man ju särskildt kan antaga vara fallet med Reuterholms ande, så måtte denna känna djup grämelse över att en ättling av hans dödsfiende nu herrskar på den gamla borgen.
Vid det förut omnämnda angrepp, som de bolsjevikiske upprorsmännen den 10 februari 1918 gjorde mot Svidja och som hade formen av en riktig belägring, försökte över ettusen man rödgardister och ryssar efter en häftig kulsprutseld storma slottet. Detta skadades illa, men försvarades framgångsrikt av baron Wrede
