ende, som gjorde, att vi kl. 5 e. m. redan hade tillbakalagt halfva vägen till Stockholm från Grisslehamn, som var 6 mil. Vi anlände då till gästgifvaregården Hall, som hålles för att vara den logeablaste på hela vägen, hvarföre och som det då började regna samtliga mina reskamrater kommo öfverens om att dröja där öfver natten och bittida morgonen därpå fortsätta resan. Ehuru jag långt hellre hade rest än legat stilla, fogade jag mig dock däruti.
28 september.
Voro vi om morgonen i tämligen god tid ute och fingo på alla gästgifvaregårdar prompt hästar, så att vi lyckligen kl. 12 middagstiden ankommo till Stockholm. Jag körde då strax in hos vår gamle kommissionär kassören Jung, på Norrlandsgatan, där jag åt middag, och blef offererad rum så länge, tills det för mig beställda kvarteret på Västerlånggatan skulle blifva ledigt, men mina reskamrater foro till sina kvarter i staden. Ehuru ej mer än ett år hade förflutit, sedan jag sist var i Stockholm, tyckte jag dock, att det var 50 procent ledsammare och ohyggligare, först när jag kom ihåg den stora och irreparabla förlust, jag sedan min därvaro gjort genom min aldrig nog vördade och begråtne herr fars död, och sedan i anseende till den stora försiggångna omstöpningen, som emellertid så underligen försiggått. Som det äfven var postdag, tog jag tillfället i akt för att avertera min fru mor om min Gudi lof lyckliga hitkomst. Annars var jag hela dagen hemma, tills om aftonen kl. 6, då jag i sällskap med unga Jungen, helt oklädd, inkognito, gick till Humlegården och besåg en komedi,
